Spansk skogssnigel (Arion vulgaris) tillhör familjen skogssniglar och är en omnivor som äter både kadaver samt döda och levande växter. Den spanska skogssnigeln är inte en inhemsk svensk art utan räknas som en invasiv art. Den kan orsaka stora problem för växtlivet när den etablerar sig i en trädgård. Bland svenska trädgårdsodlare omnämns den ofta med ökennamnet mördarsnigel, dels för att man ofta kan se den äta på andra medlemmar av sin egen art, dels för att den kan ”mörda” plantor i trädgården.
Det första dokumenterade fyndet av spansk skogssnigel i Sverige gjordes i Påarp nära Helsingborg år 1975. Från året därpå finns ett dokumenterat fall från Askim i Göteborg. Fram till mitten av 1980-talet var det ovanligt att hitta spansk skogssnigel i svenska trädgårdar, men därefter började arten sprida sig betydligt snabbare.
Somrarna 1984 och 1985 var ovanligt regniga på västkusten kring Göteborg, och det var därifrån som rapporterna började strömma in om stora mängder spanska skogssniglar som invaderade likt gräshoppor och orsakade stor skada på trädgårdsväxter. Idag är den spanska skogssnigeln etablerad på de flesta order i Götaland och Svealand, och förekommer även längs Norrlandskusten upp till och med Umeå. Längre norr ut och i Norrlands inland verkar den däremot vara fortfarande vara ovanlig.
Både sniglarna och snigeläggen är beroende av fukt för att inte torka ut. Det är framförallt under regniga och fuktiga somrar som vi får se enorma populationer av spansk skogssnigel i Sverige. Ju mindre nederbörd, desto färre sniglar. Sniglarna är huvudsakligen aktiva under natten, men vid regnväder kommer de ut även på dagtid. Resten av tiden gömmer de sig i hålor i marken.
Vetenskaplig systematik
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Blötdjur Mollusca |
| Klass | Snäckor Gastropoda |
| Underklass | Orthogastropoda |
| Överordning | Heterobranchia |
| Ordning | Lungsnäckor Pulmonata |
| Underordning | Eupulmonata |
| Infraordning | Sniglar Stylommatophora |
| Familj | Skogssniglar Arionidae |
| Släkte | Arion |
| Art | Spansk skogssnigel Arion vulgaris |
Är den spanska skogssnigeln spansk?
Tidigare trodde man att den spanska skogssnigeln härstammade från den Iberiska halvön, därav namnet spansk skogssnigel. Numera har man funnit indikationer på att snigelns ursprungliga utbredningsområde nog snarare ligger i Frankrike. Situationen är dock fortfarande oklar. En faktor som bidrar till osäkerheten är att den spanska skogssnigeln när den började uppträda som en invasiv art på 1950-talet inte ansågs vara en egen art utan en variant av Arion lusitanicus. Arion lusitanicu beskrevs första gången (år 1868) i Portugal på den Iberiska halvön. Dessutom är den spanska skogssnigeln så närbesläktad med den svarta skogssnigeln Ario arter att den i vissa texter beskrivs som en underart till denna.
Hur sprids den spanska skogssnigeln?
Den spanska skogssnigelns spridning i Europa från 1950-talet och framåt har huvudsakligen orsakats av människan. Sniglar och deras ägg har följt med när jord, plantor, trädgårdsavfall och liknande transporterats. Snigeln har därmed fått chans att etablera populationer utanför sitt ursprungliga utbredningsområde.
Den spanska skogssnigeln nådde många olika delar av Västeuropa mellan 1950 och 1980. Efter järnridåns fall ökade handeln mellan Västeuropa och resten av Europa, vilket gjorde att den spanska skogssnigeln kunde sprida sig vidare till stora delar av Mellan- och Östeuropa. Sedan slutet av 1990-talet finns den spanska skogssnigeln även i Nordamerika. Den dök också upp på Falklandsöarna utanför Argentinas kust efter Falklandskriget 1982; troligen anlände den dit med de brittiska bandfordonen.
När den spanska skogssnigeln väl har kommit till en plats kan den sprida sig vidare aktivt i närområdet genom att förflytta sig på egen hand. Studier har visat att arten först etablerar sig i en ring kring tätorter, det vill säga i områden där det finns villaträdgårdar. Därefter sprider den sig vidare in i tätorten och ut på landsbygden. Det finns idag lokala populationer av spansk skogssnigel ute i naturen långt ifrån tätbefolkade områden, trots att det rör sig om natur som ligger mycket långt ifrån artens ursprungliga utbredningsområde i Europa.
Utseende
Den spanska skogssnigeln är ungefär lika stor som en svart skogssnigel (Arion ater) men har vanligen en gråbrun eller smutsigt rödbrun färg. Det är lätt att blanda ihop den med andra sniglar, såsom röd skogssnigel (Ario rufus) och de bruna formerna av svart skogssnigel. Under 1980-talet skickade allmänheten in stora mängder ”mördarsniglar” till Göteborgs Naturhistoriska Museum, men när 1200 av dem undersöktes noggrannare visade det sig att inte mer än ungefär 40% av exemplaren verkligen var spanska skogssniglar.
Livscykel
I Sverige har den spanska skogssnigeln en kortare livscykel än i varmare klimat, och de vuxna djuren som fortplantar sig under sommaren dör vanligen i oktober. Juvenila exemplar kan däremot klara sig över vintern genom att gräva ned sig i jorden eller gömma sig i komposter och liknande där det inte blir så kallt. De kommer fram igen när det börjar bli varmt på våren (april eller maj beroende på växtzon) och blir till vuxna könsmogna individer som börjar lägga ägg.
Behöver ingen partner för att fortplanta sig
Den spanska skogssnigeln är hermafrodit (tvåkönad) och alla vuxna individer kan alltså para sig med varandra. Normalt försöker snigeln hitta en annan snigel att utbyta spermier med, men om det inte är möjligt kan den befrukta sig själv istället. Vidare är den spanska skogssnigeln kapabel att producera väldigt stora mängder ägg, vilket ytterligare bidrar till att den kan öka i mängd så hastigt efter att en eller några få sniglar eller snigelägg kommit in i en trädgård.
Äggen kläcks redan efter 1-2 veckor och sniglarna blir snabbt könsmogna. Det brukar räcka med 5 veckor för att snigeln ska vara redo att fortplanta sig, och om tillgången på föda är god kan det ske ännu fortare än så.
Känslig mot torka
Äggen är små och vita, cirka 3-4 mm i diameter. De brukar deponeras i klumpar bestående av 20-30 ägg per klump, men betydligt större klumpar än så har observerats. Äggen läggs på grunt djup och trädgårdsägaren kan stöta på dem till exempel i samband med ogräsrensning. Snigeln försöker hitta ställen som är skyddade mot uttorkning och deponera äggen där. Under regniga och fuktiga somrar brukar populationerna av spansk skogssnigel blir mycket större än under torra somrar. Vattning av trädgården under torrperioder hjälper givetvis till att skydda snigeläggen från att torka ut och dö.
Supersnigeln!
Det finns en farhåga om att den spanska skogssnigel ska lyckas hybridisera sig med vår inhemska svarta skogssnigel och skapa en avkomma som skulle besitta den vuxna svarta skogssnigelns förmåga att inte frysa ihjäl under de svenska vintrarna. I media omnämns en sådan hybrid vanligen med namnen supersnigel eller till och med supermördarsnigel.
Bekämpning
Det finns många olika metoder för att bekämpa den spanska skogssnigeln – med varierande resultat. Varje år brukar tidningar och tidskrifter publicera olika tips för desperata trädgårdsägare som vill försöka rädda sina plantor undan sniglarnas framfart.
Handplockning av sniglar är tidskrävande, vilket har gjort att många typer av fällor har lanserats, till exempel fällor som lockar med öl. Det går också att använda en död snigel som bete eftersom arten är kannibalisk.
För den som vill ta till kemiska bekämpningsmedel är järnfosfat ett populärt val. Järnfosfat förstör snigelns matsmältningssystem, så man blandar järnfosfatet med något som snigeln vill äta och väntar sedan på att den ska dö. Det tar vanligen några dagar mellan förtäring och död.
Ett biologiskt bekämpningsmedel är rundmaskarten Phasmarhabditis hermaphrodita, som är en slags nematod. P. hermafrodita lever som parasit i sniglarna och en infekterad snigel dör vanligen inom tre veckor. Användning av P. hermafrodita för bekämpning av spansk skogssnigel godkändes i Sverige år 2008.
Många djur tycker om att äta spansk skogssnigel, bland annat igelkotten, grävlingen, vildsvinet, myskankan och springankan. Det finns också flera arter av skalbagge som utgör en naturlig fiende till den spanska skogssnigeln.
För att förhindra att sniglarna tar sig in i trädgårdsodlingarna kan man använda sig av olika hinder, till exempel mekaniska eller elektriska. Hur pass effektiva de hinder som finns att köpa verkligen är återstår att se – resultaten tycks variera rejält mellan olika trädgårdar.
