C-vitamin, även känt som askorbinsyra, är en organisk syra och antioxidant. Askorbinsyran upptäcktes av vetenskapen år 1912, isolerades för första gången år 1928 och tillverkades artificiellt för första gången år 1933. År 1937 fick Norman Haworth och Paul Karrer dela på Nobelpriset i kemi; Haworth fick det för sin utredning av askorbinsyrans struktur och Karrer för sitt arbete med vitaminer. Samma år gick Nobelpriset i medicin till Albert Szent-Györgyi för hans studier av askorbinsyrans biologiska funktioner.
Askorbinsyrans E-nummer när den har tillsatts i livsmedel är E300.
Människor och marsvin måste äta c-vitamin
En majoritet av alla kända djur- och växtarter som behöver c-vitamin kan syntetisera genom en process där monosakarider konverteras till c-vitamin med hjälp av enzymer. Hos de flesta däggdjur är det glukos som används för att producera c-vitamin och processen sker i levern.
Exempel på däggdjur som inte kan syntetisera c-vitamin är marsvinet, kapybaran och de högre primaterna, inklusive människan. Vi behöver alltså få i och c-vitamin från livsmedel för att bibehålla vår hälsa.
Funktion i människokroppen
C-vitamin fyller flera funktioner i människokroppen och är en co-faktor i minst åtta olika enzymatiska reaktioner, inklusive flera reaktioner som är viktiga för bildandet av bindväv. Utan tillräckligt mycket c-vitamin blir det till exempel svårt att läka sår och förhindra blödningar från kapillärerna.
Rent kemiskt är c-vitamin (askorbinsyra) en reducerande agent som donerar elektroner till olika kemiska reaktioner, både enzymatiska reaktioner och icke-enzymatiska reaktioner.
Här är några exempel på varför det är viktigt med c-vitamin:
- C-vitamin är nödvändigt för bindvävens ämnesomsättning.
- C-vitamin underlättar järnupptagningen i matsmältningsapparaten.
- C-vitamin är en antioxidant.
- C-vitamin kan neutralisera fria radikaler som annars skulle försämra blodådrornas vasodileringsförmåga (flexibilitet). Med mer flexibla blodådror är det enklare för kroppen att jämna ut hög eller lågt blodtryck.
Hur mycket C-vitamin behöver jag?
Den svenska rekommendationen är 30-60 mg per dag för vuxna personer, såvida man inte är gravid eller ammande för då är rekommendationen 85-100 mg per dag. För att undvika skörbjugg räcker det med att få i sig 10 mg/dag.
Rekommendationen i USA ligger högre än den svenska; där rekommenderas 60-95 mg c-vitamin per dag för vuxna.
C-vitamin är vattenlösligt och eventuellt överskott försvinner ur kroppen med urinen.
Skörbjugg
Allvarlig brist på c-vitamin hos människor leder till sjukdomen skörbjugg. Skörbjugg beror på att bindväven inte längre fungerar som den ska. Detta kan i sin tur leda till symptom från många olika delar av kroppen.
Exempel på symptom:
- Bruna fläckar på huden, särskilt på benen
- Tandköttsförändringar
- Blödningar från slemhinnor
- Blek hud
- Depression
- Delvis förlamning
I riktigt långt gångna fall av skörbjugg uppträder sår på kroppen som inte läker och tänderna faller ut. Utan behandling är skörbjugg en dödlig sjukdom.
Den mänskliga kroppen kan lagra en viss mängd c-vitamin vilket gör att vi kan klara oss genom begränsade perioder utan c-vitamin i kosten utan att utveckla skörbjugg. Exakt hur lång tid en person kan vara helt utan c-vitamin i kosten innan symptom på skörbjugg börjar uppträda varierar från fall till fall. I vissa fall börjar symptomen visa sig redan inom en månad, medan det finns exempel på personer som inte fått några symptom förrän efter åtta månader. Till stor del beror variationerna på hur mycket c-vitamin som fanns lagrat när kosten ändrades.
10 mg/dag räcker för att motverka skörbjugg
Under andra världskriget utfördes experiment på manliga vapenvägrare i Storbritannien för att se hur länge de kunde klara sig på en kost med extremt låga nivåer av c-vitamin innan de första symptomen på skörbjugg började visa sig. Innan kosten ändrades fylldes försökspersonernas förråd av c-vitamin på genom att de fick ett kosttillskott som innehöll 70 mg c-vitamin varje dag i sex veckor.
Det tog sex veckor innan de första testpersonerna började uppvisa symptom på skörbjugg, och för vissa dröjde det upp till åtta veckor innan de första symptomen dök upp. Det visade sig sedan att alla symptom på skörbjugg försvann när testpersonerna började få c-vitamin igen varje dag. Det visade sig också att man inte kunde märka någon skillnad på testpersoner som fick 10 mg per dag och testpersoner som fick 70 mg per dag – båda grupperna återhämtade sig lika bra.
På 1960-talet och 1980-talet genomfördes liknande studier på manliga fångar i Iowa, USA. De fick dock inte något extra tillskott av c-vitamin innan de sattes på specialkosten med extremt låga halter c-vitamin. De testpersoner som visade de första symptomen på skörbjugg gjorde så redan efter cirka 4 veckor. Detta berodde troligen på att de till skillnad från testpersonerna i den brittiska studien inte hade sina depåer av c-vitamin i kroppen välfyllda innan kosten ändrades.
